|
 |
" The wrongs which we seek to condemn and punish have been so
calculated, so malignant, and so devastating, that civilization cannot tolerate their being
ignored, because it cannot survive their being repeated."
Lyssna!
(originalljud från rättegången) |
USA:s
chefsåklagare vid Nürnbergrättegången Robert Jackson
under sitt
öppningsanförande. Klicka för större bild.
Den 19 oktober 1945 åtalades 24 av Nazi-Tysklands
politiska, militära och ekonomiska ledare. De
anklagades för brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot
mänskligheten. För första gången i historien skulle en slags
internationell domstol, en tribunal, ställa en regim och en krigsmakt till ansvar för begångna
brott och bestraffa dess ledare. Rättegången inleddes den 20 november
1945, och på de anklagades bänk satt då 21 personer; av de
ursprungligen åtalade ansågs en vara för sjuk för att klara
rättegången, en hade tagit sitt liv och en hade ännu inte
gripits.
Tribunalen avlämnade sin dom under två dagar, den 30 september och den
1 oktober 1946, efter nära ett års arbete. Tolv av de anklagade,
inklusive Martin Bormann som ännu inte gripits, dömdes
till döden, tre till livstids fängelse och fyra till fängelsestraff på
mellan 10 och 20 år, medan tre frikändes. Dödsdomarna verkställdes tidigt på
morgonen den 16 oktober 1946, då de dömda hängdes i
Nürnbergfängelset. De som dömts till fängelsestraff fördes till
Spandaufängelset i Berlin.
Hitler
skröt om Tusenårsriket - det överlevde
bara i tolv år.
Tyskland var besegrat. Då koncentrationslägren
avslöjade sina fruktansvärda hemligheter och då vidden av krigets
förödelse stod klar, satte sig vedergällningens maskineri i rörelse.
De allierade var överens om att de män och kvinnor som gett order om
dessa brott och de som verkställt deras order skulle bestraffas.
Tiotusentals offer, som knappt var vid liv, var en påminnelse om löftet
att ställa de ansvariga inför en internationell militärtribunal, IMT, där
deras gärningar skulle avslöjas för världen.
Staden som valdes för rättegången var Nürnberg, en
gång platsen för nazistpartiets massmöten och militära uppvisningar.
Det var nazismens Mecka, där de trogna samlades för att hylla den man
som de dyrkade nästan som en gud och höra honom upphöja dem till
herrefolk.
Journalfilmsbilder
från parader i Nürnberg
Den 30 april 1945 tog Hitler sitt liv i bunkern i
Berlin. Bland hans hantlangare följde SS-chefen Heinrich Himmler hans
exempel, genom att svälja en kapsel med cyankalium. Propagandachefen
Joseph Goebbels lät först förgifta sina sex barn och sin hustru, innan
han sköt sig. Dessa tre centrala ledare vågade inte stå till svars för
sina gärningar, så de huvudåtalade i Nürnberg var Hermann Göring,
Rudolf Hess och Joachim von Ribbentrop. Rättegången mot dem och 19 andra
höga nazistledare varade från den 20 november 1945 till den 30 september
1946.
Vägen mot Nürnberg inleddes då Winston Churchill
träffade president Roosevelt i augusti 1941, för att diskutera de olika
krigsmålen. Vid konferenser senare i Moskva och Teheran 1943 samt på
Jalta och i Potsdam 1945 hade de tre stormakterna USA, Storbritannien och
Sovjet kommit överens om att ställa krigets förbrytare inför rätta.
Londondeklarationen i augusti 1945 banade slutligen vägen för en
rättegång mot de ledande nazisterna.
Den 8 augusti 1945 undertecknades den speciella stadga
som reglerade den kommande tribunalens arbete, av USA, Storbritannien och
Sovjet samt Frankrike, som också skulle deltaga i processen mot
nazistledarna. I stadgan fastställdes att tribunalens syfte var att
"straffa ledarna för en regim och en armé som var ansvariga för
brott som begåtts inom ramen för deras politiska program". Stadgan fastslog
vidare principerna att de personer som begått brott mot de
internationella lagarna skulle vara personligt ansvariga för sina
handlingar och att de begångna brotten inte kunde ursäktas med att man
följde order från någon överordnad eller att initiativet skulle ha
kommit från staten.
I stadgan av den 8 augusti
1945 fastställdes också de brottsrubriceringar som skulle ligga till grund
för åtalen:
1. Konspiration
mot freden
2. Brott mot
freden Inkl planering, förberedelse och genomförande av anfallskrig samt
brott mot internationella avtal
3. Krigsförbrytelser, inkl
överträdelser av krigets lagar, behandling av krigsfångar och civila,
slavarbete och bruk av otillåtna vapen
4. Brott mot
mänskligheten, inkl koncentrationslägren och brotten mot judarna
Vart och ett av de fyra länderna i tribunalen
skulle utse såväl åklagare och domare. Domarna ålades att "följa
lagen och samvetet". Tribunalen skulle biträdas av
representanter för de länder som varit ockuperade av Nazi-Tyskland. Den
judiska världskongressen skulle också vara representerad vid
rättegången.
Anledningen till att man valde Nürnberg till plats
för rättegången var att där fanns en stor och lämplig byggnad - 22
000 kvm, med över 530 rum och cirka 80 plenisalar. Huset hade minimala skador
från kriget och i anslutning till byggnaden fanns ett intakt fängelse.
Valet av plats var dock inte samstämmigt. Sovjet önskade att
rättegången skulle äga rum i Berlin. Den kompromiss som antogs den 8
augusti innebar att Berlin skulle vara permanent säte för den
Internationella Militärtribunalen (IMT), men att den första
rättegången skulle förläggas till Nürnberg.
Meningen var att fler
rättegångar i IMT:s regi skulle följa skulle följa och att tribunalen skulle utse plats för de
kommande processerna från fall till fall. På grund av det Kalla
Kriget blev det dock inga fler IMT-rättegångar, men flera separata
krigsförbrytarrättegångar hölls under de kommande åren i de allierades
ockupationszoner samt i flera av de länder som varit ockuperade av
Nazi-Tyskland. Vid dessa rättegångar rannsakades politiker, militär
personal, läkare, jurister, affärsmän och andra som deltagit i
nazismens förbrytelser. I Nürnberg hölls tolv sådana rättegångar i
Förenta Staternas regi - US military trials - under åren 1945 - 1947.
Några av de mest uppmärksammade är processen mot ett tjugotal läkare,
"The Medical Case", också känd som "The Doctors´
Trial", och den som tog upp Einsatzgruppernas brott.
En annan mycket
uppmärksammad rättegång -"The Belsen Trial"- hölls i
Lüneburg och leddes av Storbritannien. Vid denna rättegång rannsakades
de som hade tjänstgjort i koncentrationslägret Bergen-Belsen.
Tribunalen öppnades den 18
oktober 1945, i Högsta Domstolens byggnad i Berlin, som blivit platsen
för de allierades gemensamma kontrollorgan i det besegrade och nu
ockuperade Tyskland. Den första förhandlingen leddes av Iola T.
Nikitschenko från Sovjetunionen. Åklagarsidan meddelade åtalspunkter
mot de 24 viktigaste krigsförbrytarna. Dessutom åtalades flera "kriminella organisationer": Hitlers kansli, nazistpartiets
ledning, SS och SD, Gestapo, SA samt Generalstaben och den högsta
militärledningen.
En månad senare, den 20
november 1945, inleddes rättegången i Nürnberg.
Varje land hade en
huvudåklagare, assisterad av biträdande åklagare och juridiska
experter. Följande personer fungerade som huvudåklagare:
USA: Robert H.
Jackson
Storbritannien: Sir Hartley Showcross
Frankrike: Francois de Menthon
Sovjetunionen: General R A Rudenko
Var och en av de anklagade
hade en försvarare och hade rätt till den tid som önskades för
försvaret.
Domare var
Frances Biddle och John Parker från USA, Roman Rudenko från
Sovjetunionen, Robert Falco och Henry Donnedieu de Vabres från Frankrike
samt Norman Birkett och Geoffry Lawrence från Storbritannien, den senare
var ordförande under hela rättegången.
Rättegången varade i 218
dagar, under vilka 360 vittnesmål presenterades, en del muntliga, en del
skriftliga, en del från själva rätten och en del från de domare som
var utsedda att vittna. Rättegångsproceduren följde anglo-amerikansk
praxis. Över 1 000 personer var inblandade i olika funktioner under
rättegången, som till exempel simultantolkar, sekreterare,
översättare osv. Tusentals dokument samt bilder och filmsekvenser
användes som bevis. De som dömdes till döden hängdes tidigt på
morgonen den 16 oktober 1946, i den gamla gymnastiksalen i
Nürnbergsfängelset, vilket för övrigt revs 1987. Kropparna kremerades
i München och askan spreds vid floden Isars mynning. De som dömts
till fängelse överfördes till Spandaufängelset i Berlin, där den
siste av fångarna, Rudolf Hess, dog genom självmord, i augusti 1987. Av
de åtalade myndigheterna förklarades NSDAP:s ledning, SS,
Säkerhetstjänsten SD och Gestapo som kriminella, medan den högsta
militärledningen och generalstaben frikändes från ansvar.
De åtalade vid Nürnbergrättegången
(namn
och data, citat från rättegången, anklagelsepunkter enligt ovan m m samt dom).
Klicka på respektive foto, så kommer du åter till detta
sidoläge!
x
|
Karl Dönitz,
1891-1980
Tysk amiral som så småningom kom att leda hela
tyska marinen . Av Hitler utsedd att efterträda honom som Führer.
Förhandlade om den kapitulation som följde på Hitlers
självmord
|
"Det var politiker som förde
nazisterna till makten och som började kriget. Det var de som förorsakade
dessa vidriga brott, och nu måste vi sitta med dem på de
anklagades bänk och dela skammen." (27 maj 1946)
Den 17 sep 1942 utfärdade Dönitz en order
("Laconia") till den tyska ubåtsflottan, en order som
innebar ett förbud att undsätta överlevande från förlista
fiendefartyg. "Kom ihåg att fienden inte tar någon hänsyn
till kvinnor och barn, när han bombar tyska städer."
Efter attentatet mot Hitler fördömde Dönitz
detta i radion, som "ett fegt mordförsök". Kallades av
Hitler "Havens Rommel". Uttalade att han hellre skulle
"äta skit" än att låta sina barnbarn växa upp i den
judiska andan och tron.
Åtalad för 1, 2 och 3.
Skyldig till 2 och 3. Dömd till 10 års fängelse.
Dog 1980.
|
|
Hans Frank,
1900-1946
Generalguvernör över det naziockuperade Polen,
ofta kallad Krakóws judeslaktare
|
"Låt inte någon säga att man
inte hade en aning om vad som hände. Alla upplevde att det var något
fruktansvärt fel i systemet" (29 nov 1945).
"Hitler har vanärat Tyskland för alla tider! Han förrådde
och vanärade det folk som älskade honom!.. Jag är den förste
att bekänna min skuld." (17 april 1946).
"Judarna måste elimineras. Varhelst vi
griper en jude kommer det att innebära slutet för
honom"..."Polen i sin helhet är det Tyska Rikets
byte"..." Jag har inte tvekat om att förklara, att när
en tysk blir skjuten, så ska upp till 100 polacker också
skjutas." - ur Hans Franks dagbok.
I april 1930 bad Hitler Frank att i hemlighet
undersöka ett rykte om att han hade judiskt blod i sina ådror.
Frank meddelade att det fanns en 50-50 chans att Hitler var 25
procent jude.
Åtalad för 1, 3 och 4. Skyldig till 3 och
4. Dömd till döden. Hängd i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Wilhelm Frick,
1877-1946
Inrikesminister
|
"Hitler ville inte göra saker
på mitt sätt. Jag ville göra saker på ett lagligt sätt. Jag
är ju faktiskt advokat." (24 april 1946).
.."Massmorden
var förstås inte tänkta att bli en följd av Nürnebergslagarna,
det verkar dock att ha blivit så."
Frick utarbetade, undertecknade och
administrerade lagar som avskaffade oppositionspartierna och
kvävde
de tyska fackföreningarna. Frick låg
också bakom de illa beryktade Nürnbergslagarna, som banade väg för
judeförföljelserna. Frick kände till de
systematiska morden på mentalsjuka, gamla och handikappade, men
gjorde ingenting för att stoppa dessa övergrepp.
Frick hävdade att han inte var anti-semit. Han
menade att han utarbetade Nürnbergslagarna av "vetenskapliga
skäl", för att bevara renheten hos det germanska blodet.
Åtalad för 1, 2, 3 och 4. Skyldig till 2,
3 och 4. Frick var en av de elva som dömdes
till döden. Han sa "Hängning - jag hade inte förväntat något
annat... Nåja, jag hoppas att det går snabbt."
(10 januari 1946). Frick hängdes den 16 oktober 1946.
|
|
Hans Fritzsche,
1900-1953
Ansvarig för radioverksamheten, en av tolv
avdelningar vid Goebbels propaganda- ministerium
|
"Jag har blivit lurad och snärjd
av Himmlers mordmaskin, till och med då jag försökte kolla upp
den. Låt oss förklara vår inställning inför världen, så att
vi åtminstone inte behöver dö med denna fruktansvärda skambörda."
(21 nov 1945). "Jag känner att jag håller på
att drunkna i äckel. Jag håller på att kvävas av det."(21
feb 1946, efter att ha sett en film om nazisternas grymheter).
Fritzsche, som var en populär kommentator,
ledde radioutsändningar som innefattade stark nazipropaganda.
Fritzsche var en av två anklagade, som överlämnades
till domstolen av Sovjet. Fritzsche föreföll ofta under rättegången
att vara på gränsen till ett sammanbrott.
Åtalad för 1, 3 och 4. Frikänd av
domstolen. Han sa att han var "totalt överväldigad över
att bli frikänd och att inte bli återsänd till Ryssland".
Han blev senare åtalad och dömd i en tysk domstol och friad
1950. Han dog 1953.
|
|
Walther Funk,
1890-1960
Ekonomiminister
|
"Jag undertecknade lagarna om
ariseringen av judisk egendom. Om det gör mig skyldig enligt
lagen eller inte är en annan fråga. Men det gör mig moraliskt
skyldig, det är inget tvivel om detta. Jag skulle ha lyssnat till
min fru, hon sa, att det skulle vara bäst för oss att lämna
allt som hade med ministeriet att göra och flytta till en
trerummare." (8 juli 1946)
Funk kom överens med Himmler om att ta emot
guld from SS (inklusive guldtänder och ringar som tagits från
dem som dog i lägren) och deponera det i Reichsbank. Funk
beordrade sina underställda att inte ställa frågor om sändningarna.
Funk kände till, eller borde ha känt till, varifrån
guldet som man tog emot kom.
Funk: "Den enda ursäkt jag kan ge för
mitt handlande är att... jag skulle ha avgått 1938, när jag såg
hur de plundrade och förstörde judisk egendom." (15 dec
1945). Funk sågs ofta gråta då man presenterade bevis för åtalen
och behövde sömnpiller till natten.
Åtalad för 1, 2, 3 och 4. Skyldig
till 2, 3 och 4. Dömdes till livstids fängelse. Han frigavs 1957 på grund av dålig hälsa. Han dog
1960.
|
|
Hermann Göring,
1893-1946
Riksmarskalk och chef för Luftwaffe. Riksdagens
ordförande, ansvarig för Fyraårsplanen
|
"Jag gick med i partiet av den
enda anledningen att det var revolutionärt, inte på grund av det
ideologiska pratet." (11 dec 1945).
"Hela den
konspiratoriska idén är knäpp. Vi hade order att lyda landets högste
ledare. Vi var inte ett gäng kriminella som möttes i skogarna
mitt i natten för att planera massmord.. De fyra verkliga
konspiratörerna fattas: Führern, Himmler, Bormann och
Goebbels." (5 maj 1946)
"Detta är en politisk rättegång
som utförs av segrarna och det blir bra då Tyskland inser
detta." (13 juni 1946)
Som ansvarig för Fyraårsplanen bar Göring
ansvaret för utrensningen av judar från det politiska livet samt
förstörelsen och övertagandet av judisk verksamhet och
egendom.. Han citerades "Jag önskar att ni hade dödat
200 judar och inte förstört sådan värdefull egendom"
Han plundrade de ockuperade områdena på konstskatter och
planerade för bruket av slavarbetare.
Göring överlämnade sig till amerikanska
officerare. De erbjöd honom drinkar och sjöng sånger med honom,
men fick reprimander följande dag av en ursinnig Dwight
Eisenhower. Göring var den mest populäre fången hos amerikanska
vakterna, eftersom han verkade vara intresserade av hur de levde.
....Han föreföll att utöva stort inflytande på de övriga
anklagade, och fängelseledningen strävade efter att isolera
honom så mycket som möjligt. Göring: "Vi har inte mycket
att säga om vårt öde. Historiens, politikens och ekonomins
krafter är bara för stora att styra" (9 sep 1946)
Åtalad och skyldig på alla punkter. Dömdes till döden, men begick självmord dagen
innan han skulle hängas, genom att ta cyanid. Giftkapseln hade
smugglats in i hans cell. I meddelandet som Göring lämnat
efter sig meddelar han att han inte skulle haft någon invändning
mot att bli skjuten, men att han ansåg att hängning skulle ha
varit ovärdigt för en person i hans ställning.
|
|
Rudolf Hess,
1894-1987
Hitlers ställföreträdare och ledare för
nazistpartiet.
|
"Det är bara obegripligt hur
dessa saker kunde ske. Varje geni har en demon i sig. Ni kan
inte lägga skulden på honom (Hitler). Alltihop är mycket
tragiskt. Men jag har åtminstone tillfredsställelsen att veta
att jag försökte göra något för att avsluta kriget." (16
dec 1945)
Den amerikanske åklagaren Jackson kallade Hess "Ingenjören som skötte
och vårdade partimaskineriet". Han skötte organisationen
som ett maktens lojala instrument. Han undertecknade dekret om
judeförföljelser och deltog villigt i aggressioner riktade mot
Österrike, Tjeckoslovakien och Polen.
Under den internering som följde på den
misslyckade statskuppen i München, november 1923, dikterade
Hitler Mein Kampf för Hess. 1941 flög Hess i hemlighet till
England i ett försök att avsluta kriget på egna villkor.
Han stannade där tills kriget avslutades. Hess led av paranoida tankar,
apati, minnesförlust och bedömdes av läkare att vara en
"hysterisk personlighet".
Åtalad för 1, 2, 3 och 4. Skyldig till 1
och 2. Dömdes till livstids fängelse.
Han kvarhölls i fängelset Spandau ända fram till
sin död, i många år som den ende fången i hela fängelset.
Hess begick själmord 1987, vid 93 års ålder.
|
|
Alfred Jodl,
1890-1946
Chef för generalstaben
|
"Åtalet träffade
mig som ett hårt slag i huvudet. För det första hade jag inte
en aning om omkring 90 procent av anklagelserna. Brotten är
fruktansvärda, bortom all förståelse, om påståendena är
sanna. För det andra så jag kan inte förstå hur de kan undgå
att erkänna en soldats skyldighet att lyda order. Det är regeln
som jag levt efter i hela mitt liv" (1 nov 1945).
Jodl gav orderna inför den tyska
arméns fälttåg mot Nederländerna, Belgien, Norge och Polen.
Han planerade också anfallen mot Grekland och Jugoslavien. Jodl
citerades "Terrorattacker mot engelska befolkningscentra...
kommer att förlama folkets vilja till motstånd"
Jodl undertecknade Tyskands
ovillkorliga kapitulation den 7 maj 1945, vilken avslutade kriget
i Europa. Han misstyckte starkt till många av Hitlers grövsta
order: "Ordern att döda flyende brittiska flygare - det
fanns absolut inget som kunde rättfärdiga detta. Från och med
då visste jag vilken slags människa Hitler var."
Åtalad och skyldig på alla
punkter. Dömd till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946. Kritiker har ansetts Jodls dödsdom hård i relation
till de straff som andra tyska officerare av liknande grad fick.
Som en kuriositet kan nämnas att en västtysk domstol 1953 fråntog
Jodl allt ansvar för krigsförbrytelser och benådade honom
postumt. Enligt domstolen hade Jodl endast ansvarat för
militärstrategiska frågor
|
|
Ernst Kaltenbrunner,
1903-1946
Chef för
Reichssicherheits- hauptamt (RSHA - säkerhetstjänstens
huvudbyrå, som inkluderade Gestapo, säkerhetstjänsten SD och
kriminalpolisen Kripo) samt chef för säkerhetspolisen
|
"När jag
såg tidningsrubrikerna ´Expert på gaskammare gripen´ och en
amerikansk löjtnant förklarade för mig vad som stod i artikeln,
häpnade jag. Hur kan de säga sådana saker om mig?" (11 apr
1946) .. "Jag har bara gjort min plikt för
underrättelsetjänsten och jag vägrar att ses som en ersättare
för Himmler."
Kaltenbrunner och RSHA bär ansvaret för
"Den slutliga lösningen av judefrågan" och de sex
miljoner judar som dödades av Ensatzgrupperna (två miljoner) och
i lägren (4 miljoner). Keltenbrunner beordrade avrättningar av
fångar i Dachau och andra läger strax innan lägren skulle
befrias av de allierade. Kaltenbrunner ersatte Reinhard Heydrich,
som dödades vid ett attentat
Kaltenbrunner beskrevs som "en nazist
utöver den vedertagna typen: drygt 185 cm lång, med en jättelik
nacke, ondskefull mun och ett ärr över den vänstra
kinden". Han undveks av de flesta av de övriga åtalade.
Hans advokat försökte få fram bilden av honom som en
underhuggare till Himmler, mer än som dennes högra hand.
Kaltenbrunner ansåg att det var en plikt för fruktsamma tyska
kvinnor att producera barn, och om deras män inte kunde göra dem
gravida, så borde andra män erbjudas uppgiften.
Åtalad för 1, 3 och 4. Skyldig till 3 och
4. Dömd till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Wilhelm Keitel,
1882-1946
Stabschef vid
högsta militärledningen
|
"Vi trodde
alla så mycket på honom (Hitler) och nu får vi ta på oss
skulden - och skammen. Han gav oss orderna. Han sa hela tiden att
han hade det fulla ansvaret" (25 dec 1945). "Här
i min cell kommer jag att plågas av samvetet och av
självförebråelse, mer än vad någon någonsin kommer att
förstå." (6 jan 1946) "Det enda som är
omöjligt för mig nu är att sitta där som en lus i domstolen
och ljuga" (6 apr 1946)
Keitel undertecknade order som tillät
avrättningar av tillfångatagna soldater och repressalier mot
familjer till frivilliga allierade. Han skissade på "Nacht
und Nebel"-dekretet som godkände nattliga arresteringar och
hemliga avrättningar av de som misstänktes vara medlemmar av
motståndsrörelsen. Han planerade också anfallen mot
Tjeckoslovakien, Polen, Belgien, Nederländerna och andra länder.
Keitels son dödades under det tyska anfallet
på Sovjetunionen, vilket Keitel var med om att
verkställa... På Hitlers order sände Keitel två
generaler till fältmarskalk Rommel (som stött attentaten mot
Hitler), och erbjöd honom att välja mellan rättegång eller
självmord... I fängelset arbetade Keitel på sin
självbiografi. G.M. Gilbert, fängelsepsykiater, ansåg att
Keitel "inte hade mer ryggrad än en manet".
Åtalad och skyldig på alla punkter. Dömd
till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Konstantin von Neurath,
1873-1956;
Utrikesminister till 1938; sedan rikskommissarie
för Böhmen och Mähren.
|
"Hitler var en
lögnare, naturligtvis - det blev allt tydligare. Han hade helt
enkelt ingen respekt för sanningen. Men ingen insåg det
först... Han måste ha utfört sitt konspiratoriska arbete sent
om nätterna, med den lilla
gruppen av hantlangare han hade runt omkring sig. Ibland kunde han ringa
1, 2 eller 3 på morgonen." (15 dec 1945)
Medan Neurath var utrikesminister "bröt
Tyskland bara ett avtal åt gången"... Under den tid som
Neurath tjänstgjorde som Rikskommissarie för Böhmen och Mähren
avskaffade han politiska partier och fackföreningar. Han kände
till att krigsförbrytelser begicks under hans tid vid makten.
Åtalad och fälld på alla punkter. Dömd till 15 års fängelse, men
frisläppt 1954 pga dålig hälsa. Dog 1956.
|
|
Franz von Papen,
1879-1969
Rikskansler före Hitler, vice kansler under
Hitler. Ambassadör i Turkiet
|
"Jag tror att
Hitler till att börja med önskade det bästa för Tyskland, men
han blev till en okritisk ond kraft genom sina följeslagares
smicker - Himmler, Göring, Ribbentropp etc. Jag försökte
övertyga honom om att han hade fel med sin anti-judiska
politik. Han verkade först lyssna, men senare hade jag inget
inflytande på honom" (30 okt 1945)
Von Papen hjälpte nazisterna till makten 1933.
Han stärkte nazisternas ställning i Österrike genom att hjälpa
till att bana väg för ett maktövertagande. Han vädjade till
påven att stödja Hitler. Von Papen stannade på sitt uppdrag
även efter att han fått kunskap om politiska mord och andra
brott.
Medan rättegången pågick hade von Papen
många hetsiga meningsutbyten med Göring... Von Papen var
en återhållsam kraft under nazistregimens första år. 1934
höll han ett starkt kritiskt tal mot inskränkningarna av
personliga fri- och rättigheter.... Von Papen sa: "Jag har
blivit utmålad som en intrigerande djävul. Men jag kan bevisa
att jag alltid har arbetat för freden. Jag har förtroende
för den amerikanska rättvisan och är glad för att sanningen
får lyftas fram i ljuset under denna rättegång"
Åtalad för 1 och 2. Frikänd
|
|
Erich Raeder,
1876-1960
Chef för tyska marinen
|
"Jag har inga illusioner
om denna rättegång. Jag kommer naturligtvis att bli hängd eller
skjuten. Det smickrar mig att jag kommer att bli skjuten,
åtminstone är det det jag önskar. Jag har ingen önskan att
avtjäna ett fängelsestraff vid min ålder" (20 maj 1946)
Reader förespråkade ubåtsattacker mot
neutrala fartyg , i strid mot internationell rätt.
Reader var en av två anklagade som
överlämnades av ryssarna och placerades på listan över
huvudåtalade krigsförbrytare, ett krav från Sovjetunionen...
Reader drog sig tillbaka 1943. Han var emot invasionen av
Sovjetunionen, men lät ändå anfalla ryska ubåtar sex dagar
innan invasionen inleddes..
Åtalad och fälld för 1, 2 och 3. Dömd till livstids fängelse, men
frigiven efter nio år (1955). Dog 1960, vid 84 års ålder.
|
|
Joachim von Ribbentrop,
1893-1946
Utrikesminister
|
"Vi är bara
levande skuggor - det som återstår av en död era - en era som
dog med Hitler. Om några av oss lever ytterligare 10 eller 20
år, så gör det ingen skillnad." (27 mars 1946)
Ribbentrop deltog i de aggressiva planerna mot
Tjeckoslovakien. Han hjälpte till att planera anfallen mot Polen
och Ryssland... Ribbentrop hade del i "Den slutliga
lösningen" då han verkade för att skynda på
deportationerna till koncentrationslägren i Östeuropa. Under
korsförhöret medgav Ribbentrop att han kände till Hitlers
avsikter att låta deportera alla judar från tyskt territorium
och att han medverkade i denna process.
I fängelset bad Ribbentrop alla om juridiska
råd, från läkare till fångvaktare och frisörer.
Fängelsepsykiatern G.M. Gilbert ansåg Ribbentrop vara "en
förvirrad och demoraliserad opportunist." .. Ribbentrops
oberäkneliga beteende fick hans advokat att klaga: "Den här
mannen är omöjlig att försvara."
Åtalad och skyldig på alla punkter. Dömd
till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Alfred Rosenberg,
1893-1946
Chefsideolog och riksminister för de ockuperade
östra territorierna
|
"Jag sainte
att judarna är underlägsna. Jag hävdade inte ens att de är en
egen ras. Snarare såg jag det så att blandningen av olika
kulturer inte fungerade." (12 jan 1946) "Vi
lät 50 000 judiska intellektuella gå över gränsen. Precis som
jag önskade ´Lebensraum´ för Tyskland, ansåg jag att judarna
borde ha ett eget ´Lebensraum´- utanför Tyskland." (15 dec
1945)
Rosenberg hjälpte till i planeringen för
anfallet på Norge. Han utvecklade strategier för
"germanisering" samt utnyttjande och slutligen utrotning
av motståndare till nazi-regimen. Han gav anvisningar för hur
judarna skulle segregeras genom placering i getton för att på
så sätt underlätta de kommande massmorden. Han planerade
tilldelningen av slavarbetare som skulle sändas till Tyskland.
Rosenberg föddes i Estland och flyttade inte
till Tyskland förrän han var 25... Han skrev boken "Der
Mythus des zwanzigsten Jahrhunderts" (1930), i vilken
han lyfte fram den nazistiska ideologin. Han låg bakom
tillgreppen av konst och möbler från judiska bostäder i Paris.
Åtalad och skyldig på alla punkter. Dömd
till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Fritz Sauckel,
1894-1946
Ansvarig för anskaffande och användning av
slavarbetare
|
"Jag tilldelades det här uppdraget och
jag kunde inte vägra att åta mig det - dessutom gjorde jag allt
som var möjligt för att de (utländska slavarbetarna) skulle
behandlas väl." (23 feb 1946)
Under Sauckels ledning deporterades nära fem
miljoner arbetare från Frankrike och andra tyskockuperade länder
till slavarbete i Tyskland, i strid med Genevekonventionen från
1930. Många fick utstå mycket svåra arbetsförhållanden och
ofattbara grymheter. Det var inte ovanligt att man tvingades
arbeta till döds.
Sauckel verkade vara förvirrad under större
delen av rättegången. Historikern Joseph Persico beskrev Sauckel
som "den minst framträdande figuren bland de anklagade, en
liten man med blank hjässa, sorgsna bruna ögon och en löjlig
mustasch, klippt efter Führermodell."
Åtalad för 1, 2, 3 och 4. Skyldig till 3
och 4. Dömd till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Hjalmar Schacht,
1877-1970
President för Reichsbank och ekonomiminister
före kriget.
|
"Jag har fullt förtroende
för domarna och jag är inte rädd för utgången. Några av de
anklagade är inte skyldiga; de flesta är rent kriminella."
(23 okt 1945) "Allt som jag önskade var att bygga upp
Tyskland till en industrination.. det enda de kan anklaga mig för
är att ha brutit Versailletraktaten." (1 nov 1945)
Schacht var tidigt en anhängare till
nazistpartiet och stödde Hitlers utnämning till rikskansler.
Schacht använde sig av Reichsbanks resurser för att få igång
Tysklands upprustningsansträngningar och organisera en
krigsekonomi.
1944 tillbringade Schacht tio månader i
koncentrationsläger, därför att han misstänktes konspirera mot
Hitler. Han berättade om sina upplevelser: "Jag kunde höra
hur människorna tvingades att klä av sig och marschera mot sin
död - och skjutandet i skogen. Det var fruktansvärt."
Schacht hade den högsta IQ:n av alle de anklagade.
Åtalad för 1 och 2. Frikändes av domstolen i Nürnberg,
men åtalades senare av en tysk domstol och dömdes till åtta
års fängelse. Frigavs 1950. Schacht dog 1970, vid 93 års
ålder.
|
|
Baldur von Schirach,
1907-1974
Ledare för Hitler Jugend
|
"Jag hade
ingen anledning till att vara anti-semit... förrän någon
fick mig att läsa den amerikanska boken The International Jew.
Jag var 17 år, en mottaglig ålder. Ni kan inte tänka er vilken
stor inverkan denna bok hade på mina tankar om den tyska
ungdomen... När jag var 18 träffade jag Adolf Hitler. Jag
måste erkänna att jag inspirerades av honom... och blev en av
hans mest trofasta supportrar." (27 okt 1945)
Von Schirach utsatte den tyska ungdomen för
ett omfattande program i syfte att övertyga dem om den nazistiska
läran... Han deltog i deportationerna av judarna från Wien.
Schirach började känna sig besviken och
desillusionerad mot Hitler omkring 1942. "Omkring 1942 tror
jag det var som började märka att Hitler höll på att bli lätt
vansinnig. 1943 hade vi ett allvarligt gräl (om hur judarna
behandlades). Han blev vansinnig. Efter detta föll jag i onåd
hos honom."
Åtalad för 1 och 4. Skyldig till 1 och 4. Dömdes till 20 års fängelse.
Frigavs från Spandau 1966.
|
|
Arthur Seyss-Inquart,
1892-1946
Kansler för Österrike, sedan rikskommissarie
för Holland
|
"Sydtysken har
fantasin och känsloläget att ansluta sig till en fanatisk
ideologi, men han är normalt förhindrad från överdrifter på
grund av sin naturliga barmhärtighet. Preussaren har inte
förmågan att tänka i abstrakta termer som raslära och
politiska teorier, men när han blir tillsagd att göra något så
gör han det." (apr 1946)
Seyss-Inquart slog skoningslöst ner allt
opposition mot den nazistiska ockupationen av Nederländerna. I
samarbete med SS var han inblandad i arkebuseringarna av
motståndare till ockupationen och deportationerna av dessa till
koncentrationslägren. Han kallades ibland "Nederländernas
slaktare."
Under Seyss-Inqarts styre i Nederländerna
sköts över 40 000 holländare som gisslan, och ytterligare 56
000 dog av svält. Totalt dog 56 % av alla holländska judar under
nazisternas ockupation. Seyss-Inquart var inblandad i
övertagandet av judisk egendom. Hans kunskaper om Hitlers
militära planer, liksom vad gällde åtgärderna mot judarna, var
mycket omfattande.
Åtalad för 1, 2, 3 och 4. Skyldig till 2, 3
och 4. Dömd till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Albert Speer,
1905-1981
Rustningsminister
|
"Jag skulle
vilja sitta ner och skriva ett sista fördömande av hela det
nazistiska skräpet och nämna namn och detaljer och låta det
tyska folket en gång för alla se den genomruttna korruptionen,
hyckleriet och vansinnet som hela systemet grundades på. Jag
skulle inte spara någon, inte heller mig själv." (feb 46)
Speer försåg Sauckel med beräkningar
över antalet slavarbetare som behövdes och fördelade sedan
dessa arbetare till olika vapen- och ammunitionsfabriker.
Speer, en arkitekt, var under flera år det
närmaste en vän till Hitler som någon kunde komma. Hitler gav
en gång Speer en målning av en gotisk kyrka. Speer ledde
anti-Göring-fraktionen bland de anklagade - de som var villiga
att fördöma den nazistiska politiken och acceptera en viss grad
av skuld.
Åtalad för 1, 2, 3 och 4. Skyldig till 3
och 4. Dömdes till 20 års fängelse och
avtjänade hela sin strafftid.
|
|
Julius Streicher,
1885-1946
Redaktör för Der Sturmer, antisemistisk
tidning
|
"Judarna gör
ett misstag om de gör en martyr av mig, det kommer ni att få se.
Jag skapade inte problemet; det har funnits i tusentals år."
(16 dec 1945) " Jag är den ende i hela världen
som såg den judiska faran som ett historiskt problem." (14
nov 1945)
Streicher är känd som "Judehataren
nummer 1". Han organiserade en bojkott mot judisk
affärsverksamhet 1933 och förespråkade Nürnberglagarna 1935.
Tre år senare, 1938, organiserade han förstörelsen av en
synagoga i Nürnberg och började kräva förintandet av den
judiska rasen. Han var chefredaktör för den motbjudande och
vulgära Der Stürmer - en starkt antisemistisk tidning som
Hitler stödde intensivt. Den enda verkliga svårigheten som
Streicher stötte på i partiet var då han väckte frågan om
Görings sexuella förmåga - när Görings fru Emma skulle föda,
antydde Streicher att hon kunde ha blivit konstgjort befruktad.
Streicher var inte militär och han var inte
inblandad i planeringen av Förintelsen, inte heller i invasionen
av Polen och Sovjetunionen. Streicher ansågs som vulgär och han
avskyddes av de flesta av sina medanklagade. Han samlade på
pornografi och påstod att han hade köpt den av judar för att
visa vilken smörja de läste.
Åtalad för 1 och 4. Skyldig till 1 och 4.
Dömd till döden. Hängdes i Nürnberg den 16 oktober
1946.
|
|
Martin Bormann,
1900- ?
Chef
för partikansliet och Hitlers privatsekreterare
|
Bormann ersatte
Hess som Hitlers ställföreträdare. Hess hade fått lämna
sin post efter sin inofficiella flygresa till England i syfte att
övertyga England om att förhandla om fred med Hitler.
Bormann var tillsammans med Hitler och
Goebbels i Hitlers underjordiska bunker den 30 april 1945. Hitler
och Goebbels begick självmord, medan Bormann och ytterligare ett
antal personer flydde, i ett försök att undgå den snabbt
avancerande sovjetarmén. Trots att han inte var närvarande vid
rättegången, han antogs vara antingen tillfångatagen eller
död, så genomfördes den del av processen som avsåg Bormann,
på basis av de omfattande dokument och vittnesmål som fanns om
hans missgärningar.
Bormanns hade rykte om sig att vara
ociviliserad, hänsynslös och brutal, såväl i partiet som inom
armén.
Överväldigande bevis knyter honom till
fördrivandet av miljontals judar till Polen och användandet av
ukrainska kvinnor som slavarbetare.
Åtalad för 1, 3 och 4. Skyldig till 3 och
4. Dömd till döden i sin frånvaro.
Bormann återfanns aldrig.
|
|
Robert Ley,
1890-1945
Reichsorganisations-
leiter
för NSDAP och ledare för DAF, Deutscher Arbeitsfront
|
"När der
Führer befaller lyder vi. Ingen får då göra några tysta förbehåll.
Ingen får fråga om der Führer har rätt och om det är riktigt
som han säger. Ty ännu en gång: det som der Führer säger är
alltid riktigt. Den som därvid utövar kritik förgriper sig mot
en av lärosatserna i vår ideologi. Det är det högsta, städse
gällande budet: der Führer har alltid rätt, alltid och i alla
situationer." (tal, 1934)
Ley blev 1925 medlem av NSDAP
och avancerade snart till Gauleiter. Efter att Hitler hade
avskaffat de tyska fackföreningarna i maj 1933 gav han Ley i
uppdrag att bygga upp DAF (tyska arbetarfronten), som skulle
ersätta fackföreningsrörelsen. Fackföreningarnas medel
konfiskerades och användes för att finansiera den nya
organisationen. Ley genomförde programmet Kraft durch Freude,
KDF,
som kom att exploatera slavarbetare, deporterade
från hela Europa.
Efter kriget åtalades Ley inför
den internationella militärtribunalen i Nürnberg. Innan rättegången
hann inledas, begick dock Ley självmord i sin cell genom att
hänga sig. Ley, som tidigare hade varit en glödande antisemit,
efterlämnade ett brev, i vilket han i skarpa ordalag fördömde
antisemitismen. I brevet meddelade han även, att han inte kunde bära
skammen att bli betraktad som krigsförbrytare.
Åtalad för 1, 2, 3 och 4. Tog livet av sig i fängelset,
oktober 1945, innan rättegången inletts.
|
|
Gustav Krupp von Bohlen und
Halbach
1870-1950
|
Som ledare
för Kruppindustrin intimt kopplad till Hitlers militära
upprustning av Tyskland.
Den tyska industrin placerade anläggningar i
anslutning till flera koncentrationsläger och köpte via SS
lägerfångarnas arbetskraft. De som arbetade fick ingenting
betalt, men såväl industrin som lägren tjänade på detta
fångarnas gratisarbete.
Gustav Krupp von Bohlen und Halbach kan ses som
en symbol för den tyska industrins totala engagemang i nazismens
gärningar. Han var följaktligen åtalad enligt samtliga
åtalspunkter.
Åtalad för 1, 2, 3 och 4.
Var psykisk oförmögen att delta i rättegången, och målet
mot honom lades ner. Dog 1950.
Anm:
Vid tre av de följande US
military trials i Nürnberg hölls processer mot
Flick-koncernen, I.G. Farben och Krupp-koncernen.
|
|
|
