Krigsförbrytarrättegångar tillbaka Nürnbergrättegången
Efter andra världskriget hölls på olika platser i Europa en mängd rättegångar mot nazistiska krigsförbytare. Kriget hade varit som inget annat. Listan över begångna brott var som ingen annan: Anfalls- och erövringskrig, förföljelser och mord på olika folkgrupper, deporteringar, plundring, mord på barn och handikappade, tortyr, användning av slavarbetare, fruktansvärda övergrepp mot civilbefolkning och krigsfångar samt ohyggliga gärningar i tusentals läger.
I krigets slutskede hade segrarmakterna enats om ett koncept för en internationell rättsskipning, som skulle användas till att döma krigsförbrytarna. Det var givetvis ett otroligt komplicerat arbete att spåra upp förbrytarna och genomföra en rättsriktig process emot dem. Hundratusentals överlevande lägerfångar och civila skulle förhöras, olika rättssystem skulle samordnas, dokument översättas till flera språk, åklagare, domare, försvarare, tolkar och dokumenterande personal rekryteras.
Man var också tvungen att formulera de brottsrubriceringar mot vilka de gripnas gärningar skulle ställas. I en del fall fanns det internationellt erkända "lagar" att referera till, nämligen Haag- och Genèvekonventionerna bland annat, medan man i andra fall fick arbeta sig fram till consensus. I vissa fall blev det politiskt känsligt, såsom t ex när man skulle formulera en anklagelse om brott mot freden. Tyskland och Sovjet hade före kriget kommit överens om att dela på Polen och att Sovjet skulle ha "rätt" till de Baltiska staterna. De västallierades insatser i flera länder, som t ex Vichyfrankrike och det ockuperade Norge, liksom de förödande bombningarna av Dresden och andra tyska städer samt atombomberna över Hiroshima och Nagasaki var knappast heller att betrakta som folkrättsligt riktiga.
Samtidigt som en rättsprocess förbereddes, skulle hela samhällen återuppbyggas, sjuk- och hälsovård sättas i stånd, familjer så långt möjligt återförenas, nödhjälp distribueras. Det begynnande Kalla Kriget mellan öst och väst gjorde sig också snart påmint inom de flesta områden där segrarmakterna skulle samverka.
På de anklagades bänk fanns läkare, jurister, militärer, fångvaktare, representanter för den tyska industrin, myndigheter i tyska riket, förrädare, spioner, kollaboratörer; män och kvinnor. Det var dock långt ifrån alla ur den nazistiska krigs- och folkmordsapparaten som fick sona sina brott. Av de hundratusentals som utförde brott i nazismens namn dömdes omkring 35 000, varav cirka 25 000 i öst. Många lyckades gömma sig, för att sedan komma tillbaka som etablerade medborgare, ofta på framträdande poster i samhället. Bristande resurser som följd av ett minskat internationellt intresse gjorde också att antalet åtalade kraftigt minskade efter 1949.
Förutom rättegångarna mot nazismens hantlangare hölls rättegångar mot den andra stora axelmakten under kriget, nämligen Japan. Dessa rättegångar hölls i USA:s regi, med general Mc Arthur som drivande och ansvarig och med USA som anklagande part, men med ett flertal internationella domare.
Här nedan följer en förteckning över ett antal krigsförbrytarrättegångar. Rubrikerna står för personer, platser, händelser, myndigheter och företag, samtliga med koppling till nazismens ofattbara brott. En del av namnen kommer så småningom att få en kortare presentation.
Abbaye Ardennes Almelo
Alsace
Auschwitz
Bergen-Belsen
Belzec
Breendonck
Buchenwald
"Collaborators Trial"
Koncentrationslägren (VWHA)
Dachau
Dalag Luft
Dora-Mittelbrau (Nordhausen)
Dostler
Dreierwalde
Eichmann
Einsatzgrupperna
Essen
Flick
Flossenburg
Gaggenhaul
Gross Rosen
Hadamar (Eutanasicenter)
Militärledningen
Höss
Gisslan
I.G Farben
Juristerna
Kesselring
Kharkov
Krasnodar
Krupp
La Grande Fosse
Lyons
Majdanek
Mauthausen
Milch
Natzweiler
Neuengamme
Ravensbrück
Riga
RuSHA
Sachsenhausen
Sobibor
Stalag Luft III
Franz Stangl
Stutthof
Tilburg
Treblinka
Velpke
Wilhelmstrasse (ministerierna)
Zyklon-B
Malmédymassakern
Länktips: Jewish Virtual Library
http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/Holocaust/WarCrimetoc.html